Lådan kom direkt från Giulia modell 1962 och den lådan var en fullträff. Växellådan hängde faktiskt med under hela Spiderns produktionstid ända in på 90-talet. Växelspaken gick direkt rakt ner transmissionen och förmedlade en direkt känsla av körglädje. Den aningen vinklade spaken blev klassisk och med sina tydliga lägen uppskattade alla växlingen.

Man använde synkroniseringsringar av Porschetyp på alla fem växlarna. Lägena var mycket distinkta och Alfa Romeo behöll den klassiska H-formen med femte växel uppe till höger och backväxel nere till höger.

Utväxlingarna var valda med omsorg för att inbjuda till en sportig körstil. Trans växel gick t.ex. att använda över 115 Kmt. Fyran var en direktväxel och femte växeln ungefär som en överväxel, dock med tillräcklig kraft att köra bekvämt. Slutväxeln av hypoidtyp var konventionell med 9/41 eller 4,555:1. Accelerationen var helt OK för den tiden, 0-100 Kmt på drygt 10 sekunder och toppfart över 175 Kmt.

De exakta utväxlingarna var:

1 3,304
2 1,988
3 1,355
4 1,000
5 0,790
back 3,01

Kopplingen kom från Fichtel & Sachs och var progressiv och man frikopplade mekaniskt genom länkarmar. För att få en låg kardantunnel användes en delad kardan som tillverkades av antingen Fabbri eller Spica, tillsammans med ett stödlager av gummi. Slutväxeln placerades i ett hus av aluminium med kylflänsar på oljesumpen. Bakaxeln hade fångband som övriga Giulimodeller.